all tyngd trycker ner mig.

Har haft bättre dagar, magen gör ont, hostar hela tiden, huvet snurrar och jag känner mig tom.. kan inte äta, är jämt trött, känner mig gråtfärdig hela tiden men måste göra mitt bästa för att slippa få frågor här hemma..

jag är trött på att vara jag. Är trött på att folk inte förstår.. vad ska jag göra? känns som jag försökt allt men ingenting funkar.. känner mig spyfärdig men har ju ingenting att spy upp, bara all ångest som dödar.. hur kan den påverka mig så mycket? är jag inte starkare än så?

Är det dags att gå?

Ikväll så kommer den enda personen som verkar ha tid och lust till att spendera tid med mig.. brorsan. vad vore jag utan han...?

väck upp mig nu..

Mår så dåligt så jag inte vet vad jag ska ta mig till.. är jättetrött men kan inte sova.. vill inte skriva till han och prata, för jag vet inte ens vad som gör att det är såhär dåligt.. eller jo, men just nu...
jag orkar inte. Och jag orkar inte ett besök till på akuten så jag måste stå emot.. den natten vill jag aldrig vara med om igen. all den smärtan slet sönder mig...

vet inte vad jag ska säga längre. vet inte vad jag ska göra. känns som att allt står stilla och att jag är fast i ett svart djupt hål.. jag ser ingen utväg denhär gången.. jag fångad i mörkret, och jag tar mig inte ut...

när det bara blir mörkare

Har mått riktigt dåligt senaste dagarna, har knappt ätit något och sen är jag sjuk oxå.. natten till onsdag (tror jag,) så fick jag vänta på akuten i 3 timmar så var inte hemma förrän halv 5 på natten och efter det släppte mamma och pappa mig inte ur sikte.. men jag försöker ta mig upp igen men det är svårt. For till skolan idag men åkte hem efter en lektion för det blev för mycket..
Känner mig typ tom, har gråtit som aldrig förr, vaknat gråtandes och somnat gråtandes, jag har gråtit vad jag än har gjort. jag hade en känsla av att nått skulle hända, men aldrig något sånthär.. hur blir man hel igen?
 
som plåster på såren så kom jimmy förbi en stund idag och han kommer även i morgon och han lyckas alltid få mig att skratta så hans stöd betyder allt. älskar honom.
 
nu blir det att lira ett game till sen lägga mig tror jag för min energi är verkligen så låg som den bara kan bli.. men ska göra ett nytt försök att fara till skolan imorgon, slutar tidigt eftersom jag inte vill ha idrott just nu. får veta senare nån gång ( om rektorn för en gångs skull kan hålla det hon lovar) huhr det blir med allt i skolan. för i måndags så var jag på möte som var större än jag trodde.. hemskt var det iallafall och jag vet inte vad vi kom fram till egentligen.. men var chokad när vi var fler än vad jag föreställt mig. Rektor, kurator,min kontaktperson från soc, en studievägledare, en speciallärare, min gamla iv lärare, och 3 lärare jag har just nu. tror det var alla men satan så jobbigt det var. och litar inte på det dom säger så tiden får väll visa vad som händer.
 
 
spelet väntar, bye.

När skriket tystnar

dålig dag.. och somnar med huvudvärk, en näsa jag inte kan andas med och svidande ögon. Det är det jag förtjänar känns det som.

Jag är vilsen. ser ingen väg att följa.

vem kommer du att vara när jag är ensam och rädd och när det inte är någon här?

Kan ärligt talat inte förklara hur dålig denhär dagen har varit. har mått rätt kasst. önskar att folk kunde förstå.. men så lätt är det inte. orkar inte hålla huvet högt längre. föll tillbaka igen, och ser snart ingen anledning till att ta mig upp. depp jag vet..
 
måste snart till apoteket igen märkte jag nu.
sen har jag varit på sjukhuset igår och ska dit på torsdag oxå sen mer fast har inte fått några tider. känns jobbigt med tanke på mitt värdelösa schema. vilket oxå sänker mig..
 
känner mig så jävla ensam och missförstådd. när ska saker vända? när blir det egentligen bättre?