ensam.

Ikväll känner jag mig ensam, riktigt ensam. har ingen här och det känns som att ingen bryr sig. känner mig inte viktig för någon. är trött på dom här tankarna. är trött på att vara jag. När kommer smärtan att gå över? det enda livet gör just nu är att trycka ner mig. Hur länge orkar en människa kämpa egentligen?

ikväll blir det en jobbig kväll igen. tankar som stör och impulser som säger åt mig att göra mig illa. orkar inte.

less på falska ord.

varit ledig idag p.g.a att jag har utvecklingssamtal imorgon och ska även göra ett prov i samma veva.
Efter det åker jag till sjukhuset.. tråkigt nog så är jag stammis där. Ska dit på. torsdag och på fredag oxå och då blir jag sövd.

till provet kan jag ingenting, orkar inte plugga heller så skit samma. Det är mitt fel men har tankarna på så mycket annat så går inte att ta in ett ord.

är less på allt. har ingen lust med något just nu. Allt suger och inget gör det bättre. that's life antar jag.

planerna för helgen blir inte som dom ska så får se vad jag hittar på istället. Det lär väll suga men så äre väll alltid. nu ska jag se klart tv sen gå ut å röka sen vettefan, hoppas ni har det bättre än mig allihopen!

rösterna skriker hur dålig jag är

Är så trött.. huvet dunkar, hostar och ingenting känns bra. Det har hänt en positiv sak idag men resten har varit som det brukar vara mer eller mindre. fick bra betyg på ett svenskaprov och jag blev för en gångs skull stolt över mig själv. Det gjorde dagen bättre än vad den hade varit tidigare då ilskan kokade och jag störde mig på allt och alla. Jag har nog aldrig fått så bra på ett prov sedan sexan.. den enda som var stolt och glad var läraren.. annars går skolan tungt, riktigt tungt. känner mig väldigt efter och känner att jag inte kan någonting och är dålig.

hjärnspöken gör mig sällskap denna kväll så lär inte bli en god nattsömn inatt heller.. varför ska allt vara så svårt? varför känns det som att jag ibland kämpar i onödan? känner mig inte värd någonting och har känslan av hopplöshet i kroppen. att både ha dom tankar och känslor jag har och samtidigt hålla sig ifrån rakbladen är svårt. Men jag försöker. akuten skrämde mig och vill inte dit igen.

Vet inte vad jag behöver just nu, vet inte hur jag ska kunna må bättre.. allt är sämst och jag tar mig fan inte upp från botten ikväll..