Jag orkar inte känna något...

Det har hänt så jävla mycket under denhär tiden som gått.. min älsklingsplutt ligger nu begraven där hon älskade att vara och självklart fick hon med sig något som tillhörde mig. Jag saknar henne så det gör ont.. ingenting har varit som det brukade vara..

Har röntgat handen i samma veva.. och försökt hänga med i skolan men ingenting går.. 2 omprov imorgon och har säkert fler men har inte fått alla resultat. Känner mig så dålig.

Har även hunnit med klassfest som inte var så rolig och den slutade i kaos och bråk. Men jag ångrar ingenting, jag står för det jag sa och jag backar upp dom som betyder något. 

Det är jobbigt. Men just nu orkar jag inte känna något. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vet inte vad som händer och vad som händer.. jag försöker men det är svårt. Jag är utmattad men ingen förstår. Vill sova men det går inte.

Snälla kom tillbaka..♡

som ett slag i magen..

Jag tänkte överraska och vara duktig för en gångs skull. Jag kämpade i en halvtimme mot mina tankar och mot all tyngd. Ni kom hem... och du nämnde inte ett ord om det jag just hade gjort,  du är som vanligt obrydd och tänker bara på det som är viktigt för dig. Att du inte såg vilket jobb jag hade gjort. Nu vet jag att du aldrig kan förändras, och jag tänker aldrig mer göra något för dig igen. Du märker det ju ändå inte.
Mamma... varför ser du inte hur mycket jag kämpar? Varför uppskattar du inte det lilla jag klarar av? Varför får du mig att må dåligt så fort jag inte riktigt klarar av saker..?

Önskar att du såg hur fan du beter dig. Det är inte mitt fel att du födde en misslyckad dotter som mig