Försöker hålla huvet högt

Känner mig oduglig, ensam och övergiven. platsar inte med några någonstans.. försöker men känner mig hela tiden så jävla misslyckad. jag vet inte vad jag ska göra längre. Mår så dåligt och det är få som förstår.. Förstår knappt själv. Alla har det bättre utan mig, då slipper folk problem å allt. vill bara isolera mig igen, inte gå ut, inte träffa folk och bara sitta inne och hata mig själv. förtjänar inget annat. förtjänar det jag går igenom.

önskar att jag räckte till men det gör jag inte. Och vad mer kan jag göra? Jag är bara såhär misslyckad och jag valde inte att bli född. varför försökte jag ta tag i mitt liv igen? Jag förtjänar det inte. förtjänar inte att ha folk omkring mig, jag förtjänar att vara ensam. Och det förtjänar alla andra oxå för då slipper dom mig. Det svider att vara så hård mot mig själv men får det ständigt bevisat och jag sjunker bara mer och mer. rösterna i huvet ökar konstant och påminner mig ständigt om hur misslyckad jag är. Hur ska jag kunna låtsas att må bra när jag känner såhär? kan inte sitta och le åt det, för det är bara så jävla tragiskt. hatar dethär. behöver någon som behöver mig.

Jag orkar inte. hatar dethär och hatar mig själv så det bara skriker om det. ingenting med mig är bra. Jag är en börda som inte borde få finnas.

töntigt värre

Hade det bra i Kroatien och nu vill jag bara tillbaka igen.. fast ändå inte. skönt att bara kunna bada när man vill, köpa saker billigt, bara slappa och inte tänka så mycket.

Nu är det en vecka sen jag kom hem och jag har hunnit sova i min egna säng 2 gånger och allt börjar kännas stressigt och jobbigt för det är så jävla mycket planerat hela tiden.. mitt psyke skär ihop. fick nått sjukt ryck när jag övniingskörde och sket i allt och hjärnan slutade typ fungera. riskerade att krocka och köra i diket men inte tänkte jag på det då. Jag vet inte vad som hände. saker känns sämre , och jag vet inte hur jag ska hantera allt. vet inte vad som är fel. är bara riktigt trött, uttråkad och less men vet inte varför. Det är en sån jobbig känsla i min kropp..

jag orkar inte. men jag försöker..

Du får mig att känna mig misslyckad

Har haft bättre kvällar. Mår åt helvette nu och vill bara dö..
hatar allt. Jag är ett misstag.

jag orkar inte gråta mer.

hela min kropp skakar. känner mig nertryck, har svårt att röra mig och MÅSTE hålla tillbaka tårarna denhär gången och får INTE skada mig själv. för skadar jag mig själv så märker min familj det imorgon då jag kommer landa i kroatien.. jag orkar inte. vill förstöra mig själv. är så trött på att gråta, är så trött på att kämpa och ens leva. förbannade liv, varför kunde du inte ge mig lite lugn och ro? varför måste det alltid bli ett helvette. 
vill inte mer. orkar inte. är inte lycklig såhär. låt mig få gå.. och gör det smärtfritt för mina närmaste. juste, livet är inget att lita på. det blir aldrig bra. 
när tar det egentligen slut? smärtan dödar mig.

skäms över att leva.

Är så otroligt förbannad på allt och alla. dubbelmoral hit och dit och mytomaner får mig att vilja spy. skäms över att leva i denna värld. att folk har mage nog till att säga en del saker som dom säger bara för att göra saken värre är så lågt. jag kokar inombords, jag har fått nog. öppna inte käften om något ni inte vet, inte när ni bara gör det för att skryta. är trött på att folk är som dom är. det är så tragiskt, allt är tragiskt. varför ens försöka göra någon skillnad när man bara blir överkörd av idioter? låt mig få vara, och ska ni snacka om mig så ta den diskussionen med mig istället för att ta den bakom min rygg. och har ni något dumt att säga så säg allt eller ingenting inte bara en liten del. är trött på lögnare, är trött på falska människor, är trött på att ha en uppfattning om någon och sedan bli sviken. ni försöker ge mig en stämpel i pannan men ni kommer inte lyckas, jag låter inte er förstöra mitt liv som ni gör. jag är bättre än så, eller förtjänar jag detta? förtjänar jag att ha lögnare vid min sida? förtjänar jag inte ärlighet? kanske inte.. pappa har försökt lugna ner mig men det funkar inte, är så förbannad, vill skrika, slå något, skada mig själv eller ta ut min ilska på något sätt iallafall. är så less. varför litar jag ens på människor? varför hoppas jag på mer än vad som är rimligt tydligen? jag förtjänar inte mer. jag är för dålig. jag är misslyckad och jag är född för att leva på botten. har slutat tro på att det kommer bli bättre för jag faller alltid tillbaka fler steg än vad jag tar mig framåt. all skit fortsätter att välla över mig. är less, orkar inte kämpa mer.