Ingenting känns bra förutom min andra halvas famn.

skolan kändes skit idag, får gå med 2 riktigt härliga brudar men jag måste ju klara av resten oxå och hur jag ska göra det vet jag faktiskt inte. jag tvivlar att jag fixar det.

åskan dundrar utanför och det enda jag kan göra är att stirra in i väggen å lyssna på den. Jag har ångest, vill inte upp imorgon, vill inte börja om allt igen.

jag är less. snart känns det som att det enda alternativet är att ge upp. kommer ändå inte klara det. Även fast jag vill. men jag är rädd..

nu har även katten dissat mig som några andra så får vara själv ikväll utan någon kontakt med någon eftersom jag är så oviktig.

jag existerar bara när någon behöver mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback