Ingenting känns bra förutom min andra halvas famn.

skolan kändes skit idag, får gå med 2 riktigt härliga brudar men jag måste ju klara av resten oxå och hur jag ska göra det vet jag faktiskt inte. jag tvivlar att jag fixar det.

åskan dundrar utanför och det enda jag kan göra är att stirra in i väggen å lyssna på den. Jag har ångest, vill inte upp imorgon, vill inte börja om allt igen.

jag är less. snart känns det som att det enda alternativet är att ge upp. kommer ändå inte klara det. Även fast jag vill. men jag är rädd..

nu har även katten dissat mig som några andra så får vara själv ikväll utan någon kontakt med någon eftersom jag är så oviktig.

jag existerar bara när någon behöver mig.

Du kan se hatet i mina ögon.

ett av mina största misstag i livet var att lita på dig.
Har så mycket hat inom mig och det hatet vill jag få ut.. helst nu. men jag är bättre än så, jag tänker inte sjunka lika lågt som du.

När ska det bli bra?

impulserna säger åt mig att göra mig själv illa men jag står emot, hur länge till kommer jag att orka?

magen är cp, gör så att jag inte kan leva normalt. den förstör allt för mig.

käken gör så att jag knappt kan gapa. den smärtan är förjävlig.

min nacke är jämt spänd. har ont hela tiden.

när ska smärtan gå över? När ska jag få börja leva med lite mindre rädsla? jag är trött på att ha ont, men jag saknar smärtan från självskadorna...

Måste anpassa mig varje gång

som rubriken säger...
när folk får en att känna sig som en idiot utan anledning. död