spring så länge du kan

att folk kan sjunka så jävla lågt, hur är det ens möjligt? att göra något så dumt? och ingen på sidan om förstår vad man går igenom, utom förstorar saken genom att göra något som sårar mig. ser ni inte att jag har fallit sönder? ser ni inte att tårarna fräter på min kind, hur såren blir fler och djupare? eller det kanske inte gör något förresten, för varför skulle det göra något? det är väll lika bra att det är jag som får all skit, att ingen förstår mig och att jag ständigt ska somna i tårar, vakna med mardrömmar, sluta lita på människor, bli sviken och ah.. listan är så lång. inte ens dom jag trodde att jag stog närmast kan låta bli att såra mig eller göra något idiotiskt. 
 
vill bort, vill inte stanna här, inte ens leva. spela roll om jag drar, ingen skulle sakna mig. det enda dom skulle sakna hade väll varit att dom inte skulle kunna såra mig, trycka ner mig, stampa på mig osv. tar hellre en käftsmäll istället för att behöva bli behandlad såhär. 
 
skulle ha fått slagen för längesen, fan att du bara snackade och sket i det du sa.
då accepterade jag det inte men nu får du gärna skicka folk.
 
ensam är vad jag är. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback