helgen

Nu till vad vi gjorde i helgen, öh i fredags var vi här,såg film,käkade massa onyttigt.. sen kom brorsan en stund å vi snacka med han å så. sen har vi spelat,sett filmer, varit hos hans mormor å morfar osv. tills jag skulle hem idag. och efter det har jag inte gjort ett skit typ.
 
imorgon blir det bup sen vet jag inte. samma sak under resten av veckan, eller ah har sista bup grejen innan jul, sen ska jag till sjukhuset.. å sen vettefan!
 
 
 
Rösterna i mitt huvud ville få mig att göra något som jag senare skulle ångra. eller något jag skulle få skit för efteråt. jag lyckades stå emot. Sen kom nästa bakslag. något som äcklar mig så in i helvette. lögn efter lögn, vilket gör allt ännu äckligare. usch, varför inte bara erkänna? har varit den utsatta förut och vet precis hur det är, och det är ÄCKLIGT. folk som håller på så äcklar mig.
Känner mig inte speciell längre. inte över huvudtaget. inte från någon sida. känner inte att jag hör hemma någonstans förutom på ett ställe, ett ställe jag inte kan vara på så mycket som jag vill. får bara en känsla när jag är där att folk älskar mig, att jag är hemma på nått sätt. jag vill känna så även när jag inte är där. men det gör jag inte. då känner jag att jag inte platsar.. att världen hade varit bättre utan mig. jag är ingen. jag förtjänar inget, eller jo en sak, för det är det enda jag duger till. hur länge ska det behöva vara såhär?
snälla jag vill inte vara ett objekt.. jag vill heller inte vara ingen.. varför kan inte jag betyda så mycket som alla andra? varför kan ingen fråga efter mig, sakna mig,prata med mig, behandla mig som att jag vore värd något? jag hatar dethär.. jag orkar inte.
 
inga frågor om texten, jag orkar inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback