När smärtan tar över

Vet inte om jag ska börja blogga igen, kanske så jag har något att göra på dagarna. Funderar på det iallafall 

r.i.p

Jag saknar dig och kan inte förstå att du aldrig kommer tillbaka. Att se dig ligga där gjorde ont. Idag tar vi ett sista farväl och det känns jobbigt.
hoppas du har det bra nu och att du ser ner på oss.
Älskar dig. 

Jag är trött på att känna mig ensam.

Jag kan ha flera människor runt omkring mig men jag känner mig ensam ändå. Vad gör jag för fel? Varför blir det såhär? 
Jag är trött, jag är less.. vill inte vara mig själv längre.

hjälp

Livet går för fort fram.. jag hinner inte med. Det är jobbigt nu.. alldeles för jobbigt. Önskar att jag var starkare. Önskar att jag vore bättre. Önskar att jag vore värd något.

Det har satt sina spår..

Måste glömma,kan inte glömma. Det gör för ont.

Orkar inte riktigt.

Den här förbannade ångesten.. är så less på den.
Och jobb imorgon oxå ska upp sex som vanligt.. hur fan är det ens tänkt att jag ska orka allt jobb plus livet.. 

Är inte helt ensam inatt.. mysan vet när hon behövs. Annars är jag forever alone just nu..
Gonatt eller nått 

Kan det inte vända?

Mitt psyke orkar inte mer och min kropp har lagt av. Nu är jag trött, oroad, stressad och tankarna är för många. 

Känner impulser men måste hålla mig ifrån det för att inte oroa dom här hemma Och ch få dom att ställa onödiga frågor igen. Eller ta min nyckel igen. Orkar inte det.

Känner mig värdelös på praktiken. Har jämt sån jävla ångest på dagarna och kvällarna. Kommer jag någonsin duga till? 

Är det ens meningen att jag ska klara det?

Jag orkar inte känna något...

Det har hänt så jävla mycket under denhär tiden som gått.. min älsklingsplutt ligger nu begraven där hon älskade att vara och självklart fick hon med sig något som tillhörde mig. Jag saknar henne så det gör ont.. ingenting har varit som det brukade vara..

Har röntgat handen i samma veva.. och försökt hänga med i skolan men ingenting går.. 2 omprov imorgon och har säkert fler men har inte fått alla resultat. Känner mig så dålig.

Har även hunnit med klassfest som inte var så rolig och den slutade i kaos och bråk. Men jag ångrar ingenting, jag står för det jag sa och jag backar upp dom som betyder något. 

Det är jobbigt. Men just nu orkar jag inte känna något. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vet inte vad som händer och vad som händer.. jag försöker men det är svårt. Jag är utmattad men ingen förstår. Vill sova men det går inte.

Snälla kom tillbaka..♡

som ett slag i magen..

Jag tänkte överraska och vara duktig för en gångs skull. Jag kämpade i en halvtimme mot mina tankar och mot all tyngd. Ni kom hem... och du nämnde inte ett ord om det jag just hade gjort,  du är som vanligt obrydd och tänker bara på det som är viktigt för dig. Att du inte såg vilket jobb jag hade gjort. Nu vet jag att du aldrig kan förändras, och jag tänker aldrig mer göra något för dig igen. Du märker det ju ändå inte.
Mamma... varför ser du inte hur mycket jag kämpar? Varför uppskattar du inte det lilla jag klarar av? Varför får du mig att må dåligt så fort jag inte riktigt klarar av saker..?

Önskar att du såg hur fan du beter dig. Det är inte mitt fel att du födde en misslyckad dotter som mig 

ensam.

Ikväll känner jag mig ensam, riktigt ensam. har ingen här och det känns som att ingen bryr sig. känner mig inte viktig för någon. är trött på dom här tankarna. är trött på att vara jag. När kommer smärtan att gå över? det enda livet gör just nu är att trycka ner mig. Hur länge orkar en människa kämpa egentligen?

ikväll blir det en jobbig kväll igen. tankar som stör och impulser som säger åt mig att göra mig illa. orkar inte.

less på falska ord.

varit ledig idag p.g.a att jag har utvecklingssamtal imorgon och ska även göra ett prov i samma veva.
Efter det åker jag till sjukhuset.. tråkigt nog så är jag stammis där. Ska dit på. torsdag och på fredag oxå och då blir jag sövd.

till provet kan jag ingenting, orkar inte plugga heller så skit samma. Det är mitt fel men har tankarna på så mycket annat så går inte att ta in ett ord.

är less på allt. har ingen lust med något just nu. Allt suger och inget gör det bättre. that's life antar jag.

planerna för helgen blir inte som dom ska så får se vad jag hittar på istället. Det lär väll suga men så äre väll alltid. nu ska jag se klart tv sen gå ut å röka sen vettefan, hoppas ni har det bättre än mig allihopen!

rösterna skriker hur dålig jag är

Är så trött.. huvet dunkar, hostar och ingenting känns bra. Det har hänt en positiv sak idag men resten har varit som det brukar vara mer eller mindre. fick bra betyg på ett svenskaprov och jag blev för en gångs skull stolt över mig själv. Det gjorde dagen bättre än vad den hade varit tidigare då ilskan kokade och jag störde mig på allt och alla. Jag har nog aldrig fått så bra på ett prov sedan sexan.. den enda som var stolt och glad var läraren.. annars går skolan tungt, riktigt tungt. känner mig väldigt efter och känner att jag inte kan någonting och är dålig.

hjärnspöken gör mig sällskap denna kväll så lär inte bli en god nattsömn inatt heller.. varför ska allt vara så svårt? varför känns det som att jag ibland kämpar i onödan? känner mig inte värd någonting och har känslan av hopplöshet i kroppen. att både ha dom tankar och känslor jag har och samtidigt hålla sig ifrån rakbladen är svårt. Men jag försöker. akuten skrämde mig och vill inte dit igen.

Vet inte vad jag behöver just nu, vet inte hur jag ska kunna må bättre.. allt är sämst och jag tar mig fan inte upp från botten ikväll..

all tyngd trycker ner mig.

Har haft bättre dagar, magen gör ont, hostar hela tiden, huvet snurrar och jag känner mig tom.. kan inte äta, är jämt trött, känner mig gråtfärdig hela tiden men måste göra mitt bästa för att slippa få frågor här hemma..

jag är trött på att vara jag. Är trött på att folk inte förstår.. vad ska jag göra? känns som jag försökt allt men ingenting funkar.. känner mig spyfärdig men har ju ingenting att spy upp, bara all ångest som dödar.. hur kan den påverka mig så mycket? är jag inte starkare än så?

Är det dags att gå?

Ikväll så kommer den enda personen som verkar ha tid och lust till att spendera tid med mig.. brorsan. vad vore jag utan han...?

väck upp mig nu..

Mår så dåligt så jag inte vet vad jag ska ta mig till.. är jättetrött men kan inte sova.. vill inte skriva till han och prata, för jag vet inte ens vad som gör att det är såhär dåligt.. eller jo, men just nu...
jag orkar inte. Och jag orkar inte ett besök till på akuten så jag måste stå emot.. den natten vill jag aldrig vara med om igen. all den smärtan slet sönder mig...

vet inte vad jag ska säga längre. vet inte vad jag ska göra. känns som att allt står stilla och att jag är fast i ett svart djupt hål.. jag ser ingen utväg denhär gången.. jag fångad i mörkret, och jag tar mig inte ut...